Litteratur

Vad skall man tro?

Här följer två smakprov ur min bok med den titeln.

Mamma

– Nu är det nog dags, tror jag, att sluta gå som katten kring het gröt.
– Vad tänker du på?
– Mamma.
– Då förstår jag. Vi skall prata om hennes död. Varför hon dog så ung? Och varför du, som då bara var tio år, skulle drabbas så hårt?
– Just det.
– Och så skall vi prata om min del i det? Varför jag inget gjorde? Varför jag inte svarade på dina böner om att hon skulle bli frisk? Varför jag utsatte er alla för ett sådant lidande?
– Kan du ana hur det känns att förlora sin mamma, när man är tio år? Fattar du hur det påverkar hela ens liv därefter, in i minsta detalj? Begriper du att sorgen aldrig går över? Att man varje dag sörjer och saknar? Kan du förstå att man tycker att du inte är mycket att lita på efter en sådan händelse? Inte mycket att luta sig mot? Inte mycket att ha med att göra över huvud taget?
– Många frågor och egentligen har du ställt dem alla sedan dess, inte sant?
– Jo, och inte bara de frågorna. Som du vet gick jag i söndagsskolan på den tiden och där fick man lära sig att bara de, som var ”frälsta kom till himlen”. Och eftersom hon inte var frälst, enligt deras sätt att definiera det, kom hon följaktligen inte till himlen och eftersom hon inte kom dit, försvann naturligtvis alla ambitioner från min sida på att så småningom själv vilja ta mig dit. Vad skulle jag där och göra om hon inte var där? Det var ju henne jag ville återse. Det var henne jag ville vara med.

– Och i himlen var jag?
– Du och alla dina änglar och alla andra ”heliga”.
– Och detta fick du då inte ihop?
– Jo, det fick jag. Om det är så, som jag beskrev ovan, så fick jag klart för mig att, den plats vi talar om inte är avsedd för mig. Och om du är där och ingen annan stans så fick det väl bli som det ville, med den saken. Det fick jag klart för mig! Jag var hellre med henne än med dig.
– Men om sanningen skall fram så trodde du inte att det var så det gick till. Det var inte så att bara de ”frälsta” kom till mig. Det kunde inte vara så.
– Nej inte ens som tioåring kunde jag tro att det skulle vara så.
– Så det resonemanget kan vi lägga bakom oss, men resten?
– Varför du inte gjorde något? Varför du inte ingrep?
– Du tycker att jag borde ha ingripit? Jag borde ha gjort henne frisk?
– Det var det jag bad om. Trots att jag var så liten, så bad jag allt jag kunde och orkade, på alla de vis jag förstod, att du skulle rädda henne, men det gjorde du inte. Du svek, helt enkelt! Det gick inte att lita på dig. Och det där jag hade hört, att det man ber om det skall man få, det var bara löst prat! Man skall be till dig och så finns du där med hjälp, hade jag hört, men det stämde inte. Du var inte där! För det kan väl inte vara så att du, som har makten över allt och alla, lät det ske? Att det ingick i någon slags plan du hade för mig och/ eller henne? Att det fanns något du tyckte var viktigare för mig än att få behålla henne. I så fall kunde du ha anat att vi inte skulle vara överens på den punkten…

Läs fortsättningen i boken.

 

Tack för regnet

Till folket sade han: ”När ni ser moln stiga upp i väster säger ni genast att det blir regn och det blir det också. Och när ni märker att vinden är sydlig säger ni att det blir hett, och det blir det. Hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda, men vilken tid det är, varför kan ni inte tyda det? Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”
Lukas 12: 54-57

– Tack för regnet. Det var verkligen välbehövligt efter sommarens torka. Missuppfatta mig nu inte. Jag har njutit av varenda dag i solen, men det behövs ju vatten också för att det skall gro och växa.
– Jag känner till det, ja. Någonting säger mig emellertid att du inte bara hade tänkt säga tack för regnet.
– Nej jag hade tänkt fråga om du tycker att det är relevant att tacka dig på det viset, för det innebär ju, att du har någon form av ansvar i sammanhanget och makt eller förmåga att låta det regna.
– Och?
– … då borde du rimligtvis också ha makt att se till att det inte regnar och om det inte regnar på väldigt länge, på grund av att du har bestämt det, då är det ju på grund av dig som det blir torka, som leder till att växterna vissnar, till att skördar blir förstörda och i värsta fall till människors svält och elände. Jag är medveten om det tvära kastet och det långa steget ut i världen.

– Är det mitt fel att folk dör av svält? Är det din fråga eller är det ingen fråga?
– Du menar att det skulle kunna vara en anklagelse och det kan det ju också vara beroende på vad du svarar, eller hur. Enligt det sätt vi vanliga människor resonerar så innebär ju makt att man kan bestämma saker och då ansvarar man för konsekvenserna av sina beslut.
– Så om det inte regnar på någon plats i Afrika till exempel, marken torkar, människorna svälter, så är det mitt fel?
– Ja, om du har bestämt att det inte skall regna där, så måste det ju vara så.
– Jag förstår och jag anar vart samtalet är på väg.
– Naturligtvis, så vad bestämmer du egentligen? Ligger det i din makt att göra människor sjuka, olyckliga, fattiga och nödlidande? Är det du som bestämmer att en del skall få vara rika och friska och andra fattiga och sjuka. Vilka kriterier, i så fall, använder du dig av för att fördela dessa gracer?
– Vad tror du?
– Jag är väldigt medveten om att det inte handlar om vad jag tror utan vad som faktiskt gäller. Jag kan ändå tänka mig att fundera över frågan. Men tro inte att jag glömmer, att det är jag som frågar dig. Tror jag att du har någon del i detta? Ja, det tror jag.

– Hur då?
– Jag tror inte att du sitter och duttar ut regnskurar till höger och vänster. Inte heller att du planerar torkperioder ibland, eller att du sprider sjukdomar omkring dig när du inte har annat att göra. Å andra sidan skulle det ju kunna ligga nära till hands att tro att det är just så det ligger till. Vi talar ju om din allmakt och att du har skapat oss alla och att du har din hand över oss och leder oss här i livet. Och man får väl förmoda att det gäller alla människor och eftersom en del drabbas väldigt hårt så vet jag inte vilken förklaringsmodell som skulle passa till deras öden och lidande Om det är din förtjänst när det går bra för oss, och det tackar vi ju dig för, så är det ju rimligtvis ditt fel när det går galet.
– Men jag har ju sett till att ni fått valmöjligheter. Ni har ju ert fria val.
– Det där tycker jag är så dumt så jag hoppas att du inte menar allvar. Om du är den som ligger bakom allt, skapelsen, universum jorden, människorna… om du är den som i stort som smått har din hand över vad som sker… hur skulle vi då kunna ha några valmöjligheter?
Du skapar oss när du vill och var du vill, du ger oss våra föräldrar och hela den genetiska uppsättningen. Du placerar oss i tid och rum, det vill säga såväl arv och miljö… hur kan du ens komma på idén att prata om vårt fria val? Om du är allsmäktig har väl vi inga val? Hur skulle det gå till?
– Ni har ett val, ett fritt val i många avseenden och situationer. Du har tidigare försökt slippa undan den rätten, friheten eller makten, kalla det vad du vill, och pekat på mig. Eftersom jag har skapat er, så har jag också skapat förutsättningarna för det val ni gör, så har du menat, men det stämmer inte. Jag har inte velat argumentera emot i alltför hög grad för jag hade hoppats att du själv skulle komma fram till att ni faktiskt har möjligheter att välja.
– Om det nu är så att du skapat oss till de vi är, så har du ju följaktligen också skapat grunderna för våra val – du har alltså kunnat bestämma, indirekt, vilka val vi skulle göra. Hur kan du då ställa oss till ansvar för det sedan? Vi har väl ingen möjlighet att gå emot varken din skapelse, din vilja eller din makt?
– Jo, det har ni, för de möjligheterna har jag gett till er. Du kan varje dag, vid varje lämpligt tillfälle välja mellan gott och ont till exempel. Du kan välja att göra det goda före det onda och du vet oftast när du gör det ena eller det andra. Jag skulle därför uppskatta att du slutar skylla dina tillkortakommanden på mig. Faktiskt! Ta ditt ansvar för vad du gör, så tar jag mitt för vad jag gör.
– Vilket ju var det vi egentligen pratade om, ja. Vad tar du för ansvar för människors lidanden efter katastrofer, krig ondska och grymhet? Har du någon del i det som händer, har du någon underliggande plan eller dold avsikt med att människor får lida?…fortsättning i boken.